Ettåring på hemmaplan

När vi bokade våra flygbiljetter hade jag som krav att vi skulle vara hemma i god tid till Livs födelsedag. Jag ville absolut fira hennes första födelsedag hemma hos oss. Alltså landade vi på Arlanda med åtta dagars marginal och jag måste nog säga att det var skönt att ha lite tid på sig att göra lite mysigt hemma, köpa presenter och baka tårta.

När vi kom hem möttes vi av dammråttor i hörnen och trötta gamla julgranar ute på balkongen. Det märktes verkligen att vi hade varit borta länge! Trots det var det underbart att komma hem. Att kunna fylla kylskåpet ordentligt, att sova i egen säng, att få tillgång till alla sina kläder och prylar – det var verkligen efterlängtat! Dessutom var det väldigt roligt att träffa vänner och att bara känna sig som hemma, i ett vårvackert, soligt och varmt Stockholm. Liv tyckte också det var toppen att vara hemma! Hennes reaktion vid hemkomsten var stillsam. Hon tittade storögt och sa ”Titta!” säkert hundra gånger, men i övrigt var det ingen större dramatik. Jag är ganska säker på att hon kände igen sig och var glad, men hon tog det med ro.

Efter att nu ha varit hemma i två veckor känns det nästan som om vi aldrig har varit borta. Det är otäckt hur snabbt man faller tillbaks in i gamla hjulspår! Men inte sällan har vi tittat på våra foton och pratat minnen från resan och då känns det tydligt att vi alla tre bär på en liten skatt, i form av minnet från den fantastiska bebiresan.

Livs första födelsedag blev också ett kärt minne. På morgonen väckte vi vår lilla sömntuta till dotter med sång, ballonger, presenter och gröt på sängen. Hon tyckte att det var en väldigt konstig, men rolig, morgon. Det skulle bli ännu roligare senare under dagen! Liv fick träffa fyra av sina bebiskompisar på en och samma gång hemma hos Lina och Elsa. Liv var äldst, men Svante skrämde ändå henne lite. Han har lärt sig tuffa tag av sin storebror och kröp klart snabbast av alla. Elsa var en finfin värdinna och lånade gärna ut sina leksaker och barnstolen i köket. Mathilda var också med och henne har Liv känt sen hon var sisådär fyra dagar gammal. Hon hade verkligen växt till sig och blivit ännu mer skojig, busig och glad sen sist! Liv tränar för fullt på att säga hennes namn och hon kallas nu för Matata, vilket inte är så illa väl? Dessutom var Emil med. Emil föddes när vi var i Nya Zeeland och det var första gången vi fick nöjet att träffa denne söte lille knatte.

Från vänster: Mathilda, Emil, Svante och Elsa. Liv kryper i förgrunden.

Givetvis bjöd vi på tårta och Liv tog verkligen för sig! Hon mosade i sig vispad grädde och jordgubbar med våldsam aptit och eftersom jag hade glömt haklapp så kunde det ju bara sluta på ett sätt. Jag lät henne hållas, det var ju ändå hennes födelsedag!

Dagen efter fortsatte firandet för då kom mormor, morfar, moster och Henrik på besök. De hade inte träffat Liv sen i julas och i början hade hon nog aningen svårt att komma ihåg dem, men efter fem minuter var hon bästis med dem allihop. Liv hade en fantastiskt rolig helg! Det fanns alltid någon som ville leka! Å andra sidan glömde hon helt bort att hon var hungrig och alla våra försök att få i Liv någon mat var förgäves (utom när hon fick vispad grädde). Men presenter fick hon i alla fall! Jättefina presenter i mängder. Favoriterna verkar vara den vita dockvagnen i trä som är perfekt att knata runt med hemma och de söta handdockorna av katterna Iris och Iben som moster hade stickat helt själv. Dessutom hade det kommit present från morbror och Carla i USA och prylarna därifrån går ju inte av för hackor…

Jag låter Livs ettårsfirande utgöra slutet på den här episoden av bebiresan. Kanske återkommer bloggen nästa gång det är dags att packa väskan. Oavsett om det blir en weekend eller jorden runt så finns det ju alltid något att berätta när man reser med en liten tjej. Och en liten tjej är just vad vi har, nu är hon faktiskt ingen bebis längre!