Milford Sound vs. Lofoten

Vi har nu varit i Fiordland på sydöns sydvästkust. De mäktiga fjordarna här är världsberömda och tillhör de största turistattraktionerna i Nya Zeeland. Sommaren 2009 var vi på Lofoten som är en enormt vacker plats med väldigt tjusiga fjordar. Så idag gav vi oss ut till Milford Sound för att undersöka ifall Nya Zeeland slår Norge på fingrarna när det kommer till storslagenhet och skönhet.

Lapporten sommaren 2009

Nya Zeelands svar på Lapporten, januari 2011

Det är en rejäl bilfärd ut till fjordens början och vi gav oss iväg tidigt för att hinna med att ta foton, titta oss omkring, mata och byta blöja innan ombordstigning på båten. Morgonen var regnig, blåsig och grå. Vi gjorde flera tappra försök att ta fina bilder, för trots det kassa vädret så var det onekligen en maffig bilväg. Berg och gröngula slätter varvades med otaliga vattenfall. Men mest dominerande var regnskogen som vi har längtat så mycket efter. Det var en helt underbar tempererad regnskog med små palmer, ormbunkar och krokiga träd som var överväxta av mossa.

Vi kom fram till båtterminalen i god tid. För att vara en av Nya Zeelands största turistattraktioner så var det verkligen en lågmäld slutstation på vår körning. Men det är så det är här. Det är inte mycket folk någonstans egentligen och inte ens nu under högsäsong är det särskilt tätt med turister. Nya Zeeland är oexploaterat, helt enkelt. Att det är så orört och oförstört är verkligen en av de största fördelarna med det här landet som resmål. Vi känner oss lite unika och äventyrliga som har tagit oss hit. (Och det kan vi ju inbilla oss, det var trots allt tvåhundraåttio taiwaneser på en av de andra båtarna…)

Liv åt lunch med aptit värdig en byggarbetare. Så länge maten är hemlagad så gapar hon som en fågelunge och sätter i sig portioner som vi gång på gång tror är övermäktiga hennes blott nio månader gamla magsäck. Som följd har hon fått en gullig mage som konkurrerar med Buddhas kagge. Självklart är jag, hennes mor, mäkta stolt över min dotters goda aptit, liksom hennes goa lilla kista.

Världens sötaste lillbuddha.

 

Fjorden var regnig. Men den var också enorm, imponerande och verkligen vacker. Jag märker att mina ord känns lite fjuttiga hur jag än skriver, så jag ska nog bara säga som det är: Milford Sound vann över Lofoten. Lofoten får tröstpris för bästa väder, men har inte samma känsla av vild, otämjd natur och framförallt kläs inte Lofotens berg av tät, djupt grön regnskog. Däremot är jag och Magnus eniga om att ifall man inte har varit på Lofoten så ska man bege sig dit pronto!

Regnet fortsatte att vräka ner hela vägen hem och det vräker ner än. Men efter att ha sett kvällens nyhetssändning så klagar vi inte längre på vädret. Nordön drabbades av cyklon i förrgår och ovädret rör sig nu mot Queensland där man nu befarar ännu mer översvämningar som följd. Perth inväntar en annan cyklon och i Melbourne och Adelaide är det värmebölja och över fyrtio grader varmt. I Milford Sound regnar det tvåhundra dagar om året, så här är allt helt i sin ordning.

Nöjda och trötta avslutade vi dagen med hämtpizza och vin från Central Otago medan Liv åt konstig Nya Zeeländsk babygröt. Frid och fröjd.

Pippi på fåglar

Det blev inget dopp i det blå. Det blev så mycket mer! Gårdagen var resans hittills bästa och äntligen infriades våra höga förväntningar på Nya Zeeland.

Längst ut på Otago Peninsula finns det albatross. Det är det enda platsen i världen varifrån man kan se denna bamsefågel från fastlandet. Eftersom vår dotter är tokig i fåglar så var det självklart med ett besök där. Vi hade en halvtimmes expressguidning och vilka trettio minuter det var! Dessa segelflygare med tre meter mellan vingspetsarna cirkulerade kring oss gång på gång. De flög nära. De var helt underbara, majestätiska och verkligen stora. Liv är en liten fis i jämförelse.

Just denna albatrossen var det inte så mycket fart på, men kolla så stor!

Sen såg vi säl, pingvin och mängder av fåglar och vi såg solen stråla över den makalöst vackra halvön. Om några scener ur Lord of the Rings har spelats in på Otago, så är det säkerligen scenerna från Frodos allra våtaste drömmar om The Shire… Mulliga, knallgröna berg, får som betar, gnistrande hav och orörda, vita stränder. Det var på en sådan strand vi avslutade dagen. Sandfly Beach… Där ligger sjölejonen och latar sig i eftermiddagssolen. Där slår långa, turkosa vågor in över stranden utan uppehåll. Där är det är så sagolikt vackert att det är omöjligt att begripa att man nästan är helt ensam.

Nu ska jag inte skriva mer utan låta fotona från Otago Peninsula tala för sig själv.

Liv sover, vi beundrar utsikten.

Nere på klipporna finns det säl!

Sandfly beach.

Sjölejonhanne som gottar sig i solen.

Så mycket Nya Zeeland det bara kan bli. Får, hav och grönska.

Bortom bergen

Vi har nu lämnat Christchurch och kört inåt landet, mot bergen och sjöarna. Resan gick först genom oändliga ko- och fårhagar och pyttesmå samhällen. Landskapet kändes förvånansvärt torrt och kargt till en början. Så småningom kunde vi skymta bergen långt där borta, det blev grönare och landskapet mer böljande. Väldigt vackert, men vi väntar fortfarande på vyer som tar andan ur oss.

Lake Tekapo och det lilla kapellet som  är tillägnat fårhunden (!?)

Vi tillbringade en natt vid Lake Tekapo, en djup sjö invid bergskedjan. Hotellet kändes som en Twin Peaks-kuliss. Efter att ha gått en sväng nere vid sjön och besökt den imponerande utkiksplatsen på Mt John fanns det inte så mycket mer att göra än att dra de tjocka, bruna sammetsgardinerna för fönstren och gå och lägga sig. Sålunda blev det en tidig start på den nästkommande dagen, då vi hoppades på att få se Mt Cook avteckna sig mot himlen vid Lake Pukaki. Det var en ganska molnig morgon och på väg dit levde vi på hoppet om att vädret kan förändras snabbt i bergen. När vi kom fram var vädret okej, men den berömda toppen låg täckt i moln. Oavsett var det en fantastiskt vacker plats. Innan vi körde vidare fick Liv mellanmål vid ett picknickbord och förbipasserande turister berömde oss för vår söta lilla pojke. En bebis i blå hoodie är utan diskussion en pojke, förstår ni.

Både jag och Liv blev alldeles busiga av blåsten uppe på Mt John.

Liv tröttnade lite på oss och försökte ragga lift från Lake Pukaki tillsammans med Bamse.

Sen körde vi. Och körde och körde. Vi lever nämligen enligt devisen att så länge Liv sover så passar vi på att köra. Det var jag som satt bakom ratten och jag måste ju erkänna att jag var rätt hungrig och kissnödig på slutet. Det blev alltså sträckkörning från Lake Pukaki till Dunedin, som var vårt mål för dagen. Återigen är vi nu ute vid kusten och här är det betydligt frodigare, vilket sammantaget känns lite mer som vår melodi. Över lag är första intrycket av Dunedin väldigt bra. Vi bor schysst, staden är prydlig och ligger vackert på kullarna kring vattnet.

Vi har en jaccuzzi i vår lägenhet och i den har Liv och jag badat i ikväll. Utan bubblor förvisso, men hon tyckte ändå att det var döspännande i det stora karet. Efter badet gick Liv i säng helt utmattad och jag fortsatte kvällen med mer hemmaspa. Så nu är alla tjugo naglarna klippta, benen epilerade och fejset har fått sig en peeling och mask. Som lök på laxen var flaskan sauvignon blanc som vi köpte på chans faktiskt riktigt, riktigt god, så kvällen har varit rätt skön. Imorgon ska vi på utflykt till Otago Peninsula och jag hoppas på sol och värme så att jag kan doppa mina släta vader i lite saltvatten. Det är faktiskt på tiden! 

Utan snus försmäktar vi på denna ö

Liv är taggad inför utflykten till Akaroa.

Härom kvällen konstaterade Magnus att snuset höll på att ta slut. Fyra stycken fanns kvar. Det var helt enligt plan, tanken har varit att sluta snusa nu när vi reste iväg. Enligt min mening innebär det att sluta för gott, enligt Magnus mening så håller han upp under resan. Hur som helst, snuset skulle räcka max till nästföljande morgon och Magnus började känna sig lätt stressad över situationen.

Vår dotter tänkte dock inte samarbeta för att göra det lättare för sin pappa. Hon vaknade ungefär en halvtimme efter att vi hade släckt lampan och grät och skrek och levde runt. Självklart gjorde vi allt som stod i vår makt för att trösta henne och få henne att somna om, men det var som förgjort. Efter tre timmar sa Magnus något som han aldrig sagt förut. Han sa ”Jävla unge”. Då blev jag påmind om att min man hade abstinens. Han har aldrig tappat sansen, alltid haft en ängels tålamod och det har varit jag som har dragit nappar i väggen och blivit förbannad när Liv har varit riktigt besvärlig.

Den jävla ungen (som vi för övrigt älskar över allt annat på jorden) somnade efter ytterligare en timme och nästa dag kände jag djup respekt inför vad Magnus gick igenom. Under vår utflykt till Akaroa yttrade sig abstinensbesvären som ett rejält godissug varpå Magnus gick på chokladjakt. I butiken fann jag en väldigt fin barnservis! Jag tycker annars att allt som finns hemma är så fjolligt och pyntat med Nalle Phu och Pingu och sånt tjafs. Så när jag hittade detta fina set men färggranna pirater och glada papegojor så slog jag till direkt.

 

Finaste piratservisen.

Lite kaka fick det bli efter chokladen.

Akaroa var fint och det hade säkert varit ännu finare ifall vädret hade varit bra. Idag däremot har vi haft kanonväder under en trevlig utflykt till kusten. Jag har spanat in surfare och Liv har spanat på måsar. Magnus har fortsatt att längta efter snus. Och apropå det där med snuset så har jag kommit på en grej. Börjar jag snusa så kommer jag också att bli sådär lugn, tålmodig och genomsnäll som Magnus är och kommer aldrig mer att kasta nappen i väggen. Så nu funderar jag på att börja snusa när vi kommer hem.

Nu börjar det arta sig! Strand och sol i Sumner.

Vid världens ände på andra sidan klotet

Vi landade i Christchurch natten till fredag och möttes av väder som påminde alltför mycket om svensk sommar. Tio grader och lite blåsigt var det. Naturens makter hade dessutom framkallat ännu ett efterskalv dagen innan vår ankomst. (Ingen fara mamma, det var tydligen knappt kännbart och situationen är under fullständig kontroll!?) Ändå kändes det riktigt bra att komma fram. Nu ska vi inte flyga på länge. Vi har en lägenhet där vi kan laga egen mat till Liv, packa upp ordentligt och till och med tvätta!

Liv behöver verkligen hemlagad mat för hon har gett resmage ett nytt ansikte, särskilt under flygningarna. Vi har blivit experter på blöjbyte i de där trånga toalettbåsen. Tre gånger på flyget hit (3 h 20 min) och fem gånger på flyget till Singapore (visst, 13 h, men ändå). Så idag var vi och provianterade för de kommande dagarna. Jättefin affär var det, med superbra utbud av fräscha grönsaker och god frukt och där jobbade en vänlig dam som gav vinrekommendationer och restips med stor entusiasm.

Första intrycket av Christchurch ger verkligen känslan av att vara vid världens ände. Det är en liten stad, allt känns småskaligt och det är svårt att veta vad folk egentligen lever av här. Det känns som en bra plats för att bara ta det lugnt och låta Liv landa ordentligt. Imorgon ska vi göra upp ordentliga planer för vår månad här och det känns väldigt lovande. Vi kommer att få det jättebra här på andra sidan jordklotet. 

Melbourne och jag gör upp

Liv har full koll på att man måste vara försiktig med solen i Australien.

Okej, det är dags för mig att ge en nyanserad bild av våra knappa tre dagar i Melbourne, som var min hemstad för åtta-nio år sen. Att komma som turist under några fjuttiga dagar till ett ställe som man tidigare bodde på och försöka återskapa känslan för staden är lite klurigt. Att dessutom försöka projicera känslan på någon annan och få Magnus att känna samma förtjusning som jag, är ännu svårare. Jag kan väl ärligt säga att vi inte hade några lysande dagar i Melbourne, men det var inte stans fel. Melbourne är en underbar plats. Det är en vacker och blomstrande stad med atmosfär, kultur och mängder av charmiga stadsdelar. Saken var bara den att Liv var trött på att resa. Hon var ledsen, trött och inte alls lik sig. Antagligen visste hon att jag hade skrutit på bloggen om hur resvan hon har blivit…

När Liv är ledsen blir vi bekymrade och tappar lusten att hitta på grejer. Därför ägnade vi våra dagar i Melbourne mest åt planlöst promenerande. Dessemellan tvättade vi kläder som var prickiga av katrinplommonpuré och försökte hitta tvättlappar som inte var parfymerade våtservetter. Behållningen av vår vistelse var fantastiska frukostar i tre dagar med rostat bröd, pocherade ägg, bacon, spenat, grillad tomat, rökt lax, avokado, baked beans. Åsså en liten cappucino på det… Vi hängde också en hel del i botaniska trädgården som verkligen är helt fantastisk! Sist men inte minst har Liv lärt sig vad pippi betyder. Vi upptäckte nämligen ett träd fullt med små fantastiskt fina papegojor, bara några hus bort från vårt hotell. Det visade sig vara Rainbow Lorikeet och de tjusiga små fåglarna ställde gärna upp på bild.

Polly vill ha kaka.

Vi älskar botaniska trädgården.

Melbourne var ju faktiskt bara ett stopp på vägen mot vår slutdestination Nya Zeeland. Allt som allt var det en godkänd stop-over, men vi tyckte alla tre att det kändes bra att åka vidare. Nu kan resan börja på riktigt!

En för tillfället jätteglad Liv framför Melbournes landmärke Luna Park.

Frukost i en bananbåt

Samma dag som vi satte oss på planet från Singapore till Melbourne ville vi besöka det spektakulära Marina Bay Sands. Det är en maffig, ny byggnad med lite speciell arkitektur får man väl säga… Tänk er tre stora, höga byggnader med en ufoliknande, långsmal båt tvärs över de tre taken. Snyggt? Nä.

Fin Magnus, knasigt hus.

Mamma, pappa, se så stor jag är!

Vår plan var att äta frukost på hotellet och helst ville vi sitta på femtiosjunde våningen och spisa vårt morgonmål. En snäll receptionist hjälpte oss att ringa upp till restaurangen för att säkerställa att vi skulle få plats, men nej, det var absolut knökfullt. Lydigt accepterade jag det besked vi har fått och började fundera över alternativen. Som tur är, är min underbare bättre hälft annorlunda funtad. Han pinnar istället bort till hissen, med mig motvilligt i hasorna, och ber hisskillen att få åka upp till restaurangen. Hissen susar upp på ett kick och vi blir visade till restaurangen. En leende hovmästarinna visar oss till bordet. Det är inte en käft där. Vi är helt ensamma bland massor av understimulerad servispersonal. Stället är finfint. Vita dukar, färskpressad juice och croissanter, fullmatad buffé och trevlig service. Så vi äter, dricker kaffe, ler mot servitören när han plockar undan våra tömda tallrikar, äter lite mer, betalar och går därifrån. Under hela frukosten är vi ensamma.

Vad var grejen liksom? Varför sa receptionisten att det var fullt? Varför var vi helt ensamma hela tiden? Helskumt… Men strunt samma, vi fick en underbar frulle med en utsikt som hette duga.

Självklart fick Liv också avnjuta ett mål däruppe. Vi knatade ut på uteserveringen, knöt på haklappen och med den ljumma vinden fladdrande i sin lilla kalufs åt Liv äpple- och bärmos femtiosju våningar över marken. Men hon nöjde sig inte med det. Inget Singaporebesök är nämligen komplett utan ett besök på Raffles Hotel. Vi trötta, stackars föräldrar fick snällt dra vagnen förbi det legendariska hotellet och fotografera vår dotter tillsammans med sin älskade nallebjörn. Efter det kunde vi äntligen gå hem till hotellet och bada i poolen. 

Liv och Bamse på Raffles.

Carltons pool var också heeelt okej.

Expat-söndag i Sing

Vi får hoppa tillbaks i tiden lite. Jag har ju inte varit så duktig på att uppdatera bloggen regelbundet, men nu ska det bli andra bullar minsann. Jag måste ju berätta om vårt besök hos Katarina och Rikard där vi fick uppleva söndagsmys i Singapore!

Vår dag hos dem började med en god mangodrink vid poolen. Alla expats i Singapore har tillgång till stora, härliga poolområden, men de allmänna faciliteterna här var faktiskt nåt i hästväg. Liv älskade också poolen! Vi trodde faktiskt att hon skulle tycka att det var för kallt eftersom hon är van vid det 35-gradiga vattnet på babysimmet, men det var hur mysigt och roligt som helst tydligen. Visst kippade hon lite efter andan när hon först kom ner i vattnet, men sen var det plask och bus precis som vanligt.

Skööönt att bada.

Efter badet var hon helt utmattad och härligt sval och somnade gott i några timmar. Då passade vi på att äta take-away från en av Katta och Rikards favoritindier. Vi satt på typ trettiofemte våningen, med makalös utsikt över Singapore och hade det bara så mysigt och gott!

Den sköna söndagen fullbordades med en välbehövlig promenad hem genom ett nyårspyntat Chinatown. Trots avsaknaden av spektakulära upplevelser kommer den här dagen att stanna i våra minnen länge, men det är ju de små sakerna som gör det. God mat, ett skönt bad, trevligt sällskap…

Har Melbourne forlorat sin glans?

Vi har nu varit pa resande fot i en vecka. Det kanns som en evighet sen vi lamnade Sverige, det blir val sa nar dagarna ar fullspackade med upplevelser och intryck. Detta blir bara en kort rapport utan foton, sa att det inte blir total nyhetstorka har pa bloggen. Tyvarr blir det aven utan prickar och ringar, hoppas det funkar att lasa anda!

Vi kom till Melbourne igar morse efter en betydligt battre flight. Liv har blivit en resvan liten tos och verkar sova gott pa alla mojliga stallen. Hon sover battre an hemma till och med och jetlag har an sa lange varit ett ickeproblem.

Melborne ar kallt! Det ska ju vara sommar har, men det ar rejalt svalt. Hotellet ar lite tradigt och hela stan kanns lite sjavigare an jag minns den. Det far bli allt for nu, for Magnus och Liv vill ga ner pa stan. So long!

Pappas flicka går på zoo

Magnus älskar djur. Verkligen ääälskar djur. Han är passionerat intresserad och fascinerad av alla slags djur. Det var därför med stor förtjusning som han i julas konstaterade att Liv tyckte att det var spännande med mosters katter och farmors hund. När hon häromdagen gick i spinn över en skabbig duva på en uteservering var saken avgjord. Vi skulle ta Liv till Singapore Zoo för hennes första besök på en djurpark! För det var ju uppenbart så att Liv delar sin pappas stora djurintresse. Jojomensan!

Det började med apor. Stora apor, små apor, apor med tofsöron och apor med knallrosa stjärt. Sen var det vita tigrar, vildsvin, tapirer, bävrar och hjortar. Magnus pekade och visade. Liv tittade på pappas pekande hand eller på staketet som utgjorde djurens inhägnad eller på de andra barnen runtomkring. Magnus fortsatte oförtrutet att peka och säga ”Titta!”.  Det var varmt och fuktigt och Liv var svettig och hungrig. Vid elefanterna fanns ett bra ställe att pausa på och peta i Liv hennes matsäck. Magnus hoppades på att hon därefter skulle få ny energi att upptäcka sina två- och fyrbenta vänner. Elefanterna är ju så stora, de måste hon ju gå igång på, tyckte pappa. Men icke… Liv tittade åt ett annat håll, struntade i elefanterna och korvade sig i sin pappas varma famn. Vid det här laget erkände Magnus motvilligt och sorgset att Liv nog var för liten för att gå på zoo. Men hon skulle få en sista chans inne på området för afrikanska djur. Det var lite roligare, faktiskt! Både zebran, giraffen och noshörningen framkallade ett leende hos Liv, men i övrigt var hon helt ointresserad av de andra kreaturen från savannen. Så vi vände vagnen mot utgången, packade in oss i en taxi och snart sov lilla Liv gott. Nog hade hon en hel del intryck att bearbeta från sin dag på Singapore Zoo, men de bestod nog inte av speciellt mycket djurupplevelser…

Magnus är fortfarande mycket bestämd med att Liv älskar djur och att de tillsammans kommer dela detta brinnande intresse. Han fick dock medge att det är bättre att vänta lite innan vi gör nästa besök på någon djurpark. Personligen tror jag att han gör ett nytt försök med kängururna i Australien om några veckor. Eller så blir det Afrika nästa?

Zoo är jättekul, tycker pappa.

Nån slags apa som Liv struntar rätt så mycket i.

Nä, det var kanske inte rätt grej det här...

Zebror ska det vara! Besöket på zoo slutade på topp.

Riktig lyx

Singapore är ruggigt materialistiskt. Här finns allt man kan önska sig, i överflöd, och konsumtion känns som en stor del av samhället här. Lyx är ett måste, om något ska vara riktigt hett i den här stan.

Efter en kaosartad flygning är Singapore perfekt. Det är välorganiserat, välfungerande, rent och bekvämt. Dessutom är det varmt. Jag har längtat ihjäl mig efter denna fuktiga, tropiska värme! Vi har egentligen inte gjort särskilt mycket sen vi kom hit, fokus är att få Liv att trivas snarare än turistande, men det är en njutning att bara ha på sig sommarkläder och få promenera i grönskan utan att fastna med vagnen i isbulor på trottoaren.

I fredags kväll fick vi nog ändå uppleva drömmen här i Singapore. Vi var hemma hos Åsa och Magnus och deras tre grabbar på middag. Underbart hem, smarrig mat och dryck och supertrevligt sällskap. Det kändes verkligen lyxigt. Att sitta på terrassen vid deras vackra pool och bara ha det bra gav en föraning om det liv vi tänker oss de kommande tretton och en halv veckorna.

Det bästa av allt med att ha påbörjat vår resa är ändå att vara med när Liv vaknar på morgonen, utsövd och glad, och att både jag och Magnus kan lägga oss bredvid på sängen och gosa och leka med henne. Inga tider att passa, inga måsten. Bara vi och vår söta, lilla bebis i stora, stora världen. Det är lyx på riktigt.

Go, glad och mätt på en skön uteservering. Vad mer kan en liten tjej önska?

Varning för barnfamiljer

Som ni förstår har vi kommit fram. Det var faktiskt en pärs… Onsdagen började klockan fyra på morgonen. Liv tyckte att vi var jättekonstiga som väckte henne mitt i natten. Hon var ju fortfarande trött, stackarn. (Det var vi med, men så himla pigga och glada ändå på något vis.) Vid boardingen på flighten till London somnade hon i Magnus famn, något som hon gör väldigt sällan, så den lilla stumpan var verkligen slut.

Den riktiga utmaningen blev såklart vår tretton timmar långa flygning till Changi, Singapore. Planet var ett nytt, fint och stort sånt där tvåvåningsplan, vilket Magnus gick igång på rätt rejält. Liv testsov sin baby bassinet efter en stund, men hon hade lite resmage faktiskt och vaknade igen. Så långt kändes det ändå helt okej, det var ju inte jättekonstigt att Liv hade svårt att komma till ro. Vi hoppades på att det skulle bli lättare när planet släcktes ner och personalen var färdiga med servicen.

Den australiensiska familjen bredvid oss hade två barn, en liten bebis som inte sa pip på hela vägen och en liten tjej på kanske tre, fyra år. Hon kunde INTE sova. Hennes föräldrar ville helst kolla på film och äta snask och påtalade tusen gånger att hon skulle sätta sig och sova. Men istället hoppade hon upp och ner från sitt säte bredvid mig, bökade runt, babblade och väsnades. Hennes föräldrar tryckte då i barnet lite sömnmedel!? Det kändes rätt olustigt faktiskt, men där och då brydde vi oss mest om Liv som omöjligt kunde komma till ro i allt oväsen och med allt som hände omkring. Efter andra dosen sömnmedel slocknade tillslut den stackarns lilla tjejen bredvid oss, men eftersom vår dotter var fullständigt slut vid det laget så dröjde det inte länge förrän Livs tårar väckte det andra barnet igen. I sin tur började hon stortjuta hysteriskt, hon var ju helt knockad. Så höll det på. Jag och Magnus sov ingenting. Liv somnade igen tre timmar innan landning. Vi tyckte båda så synd om henne att vi nästan grät. Men mest synd var det nog om familjen intill som skulle flyga vidare direkt till Sydney i ytterligare sisådär tio timmar… Aldrig hade vi kunnat ana att det värsta med att flyga med barn är de andra barnfamiljerna. Pust!

Äntligen framme!

Att ta några dagars flygpaus i Singapore visade sig alltså vara ett klokt beslut. Det kändes som en välsignelse att glida genom passkontroll och bagageutlämning på typ en kvart och sen komma till ett fint, rent och lugnt hotellrum. Det blev gröt, bad och sedan säng för lilla Liv. Hela familjen sov i typ fem timmar och sen dess har det känts riktigt bra att vara på resande fot igen. 

När gröten är slut kan man bara luta sig tillbaks och blunda...

Packade och klara!

Om ungefär åtta timmar lämnar vi hemmet och påbörjar den långa resan mot vårt första stopp, Singapore! Vi är väl kittade och har packat nästan allt, så situationen är helt klart under kontroll. Packningen är enorm, men så tycker jag alltid det känns så då är väl allting i sin ordning.

52 kg plus handbagage...

Fram tills idag har vi haft ett litet praktiskt problem att tampas med, nämligen vagn. Av supersnälla vänner fick vi ta över en gammal trotjänare som har tjänstgjort som semestervagn i Thailand. Vi fixade en punktering och kände oss hur nöjda som helst tills vi vägde allt bagage - för tungt! Idén om en smidig liten sulky började spira och en sådan fanns hos andra supersnälla vänner. Liv provåkte, godkände och så var saken avgjord!

Det vinnande vrålåket.

Nu ska jag packa ner kameran och stänga ner datorn för ett tag, och sen blir det direkt ner i bingen. Jag ska drömma om vita stränder, korallrev och Liv som plaskar i vattenbrynet...

Semestergarderob del 2

Vi har börjat packa! Eller åtminstone börjat bildar högar hemma av sånt som vi ska ha med oss... Livs resgarderob är rekad och klar. Så himla härligt att packa ner små shorts och klänningar. Bye bye overall!

I Livs väska packar vi:
Bästa P.OP-jackan som är en present från familjen Vanky.
En ny snutte att ha i reserv, det vore katastrof om snutten försvann under resan.
Coola skor om hon skulle börja gå innan vi hinner hem...
Julklappströjan från moster, självklart!
Julklappsklänningen från morbror, självklart!
Blårandiga klänningen som kusinerna köpte i somras, den blir perfekt nu.
Fina t-shirten som är en present från Nadia.

Sportig och bekväm...

...eller citychic och sval?

Nedräkningen har börjat

Åtta dar kvar, sen bär det av! Det känns verkligen riktigt bra, men vi har så himla mycket att göra inför resan. Det ska fixas visum och köpas prylar, vi ska packa och säga hej då till vänner och familj, vi ska lämna bilen på långtidsparkering och söka tillfälliga vårdnadshavare åt våra krukväxter. Under julen fick vi i alla fall fixat alla teknikprylar med hjälp av världens bästa Henke. Jag tror så gott som alla mellandagarna gick åt för att svara på alla våra frågor och ordna en helt grym set up av mail, musik, foton, mobil, skype och allting annat, så att det ska funka extra smidigt under resan. Tack Henke för hjälpen!
Behöver du också hjälp? Kanske en hemsida som behöver snickras ihop? Kolla här! http://www.modio.se/

Minst tre datorer och ett par iPhones ska man ha!