Bortom bergen

Vi har nu lämnat Christchurch och kört inåt landet, mot bergen och sjöarna. Resan gick först genom oändliga ko- och fårhagar och pyttesmå samhällen. Landskapet kändes förvånansvärt torrt och kargt till en början. Så småningom kunde vi skymta bergen långt där borta, det blev grönare och landskapet mer böljande. Väldigt vackert, men vi väntar fortfarande på vyer som tar andan ur oss.

Lake Tekapo och det lilla kapellet som  är tillägnat fårhunden (!?)

Vi tillbringade en natt vid Lake Tekapo, en djup sjö invid bergskedjan. Hotellet kändes som en Twin Peaks-kuliss. Efter att ha gått en sväng nere vid sjön och besökt den imponerande utkiksplatsen på Mt John fanns det inte så mycket mer att göra än att dra de tjocka, bruna sammetsgardinerna för fönstren och gå och lägga sig. Sålunda blev det en tidig start på den nästkommande dagen, då vi hoppades på att få se Mt Cook avteckna sig mot himlen vid Lake Pukaki. Det var en ganska molnig morgon och på väg dit levde vi på hoppet om att vädret kan förändras snabbt i bergen. När vi kom fram var vädret okej, men den berömda toppen låg täckt i moln. Oavsett var det en fantastiskt vacker plats. Innan vi körde vidare fick Liv mellanmål vid ett picknickbord och förbipasserande turister berömde oss för vår söta lilla pojke. En bebis i blå hoodie är utan diskussion en pojke, förstår ni.

Både jag och Liv blev alldeles busiga av blåsten uppe på Mt John.

Liv tröttnade lite på oss och försökte ragga lift från Lake Pukaki tillsammans med Bamse.

Sen körde vi. Och körde och körde. Vi lever nämligen enligt devisen att så länge Liv sover så passar vi på att köra. Det var jag som satt bakom ratten och jag måste ju erkänna att jag var rätt hungrig och kissnödig på slutet. Det blev alltså sträckkörning från Lake Pukaki till Dunedin, som var vårt mål för dagen. Återigen är vi nu ute vid kusten och här är det betydligt frodigare, vilket sammantaget känns lite mer som vår melodi. Över lag är första intrycket av Dunedin väldigt bra. Vi bor schysst, staden är prydlig och ligger vackert på kullarna kring vattnet.

Vi har en jaccuzzi i vår lägenhet och i den har Liv och jag badat i ikväll. Utan bubblor förvisso, men hon tyckte ändå att det var döspännande i det stora karet. Efter badet gick Liv i säng helt utmattad och jag fortsatte kvällen med mer hemmaspa. Så nu är alla tjugo naglarna klippta, benen epilerade och fejset har fått sig en peeling och mask. Som lök på laxen var flaskan sauvignon blanc som vi köpte på chans faktiskt riktigt, riktigt god, så kvällen har varit rätt skön. Imorgon ska vi på utflykt till Otago Peninsula och jag hoppas på sol och värme så att jag kan doppa mina släta vader i lite saltvatten. Det är faktiskt på tiden!