Hello white baby!

Jag gick hårt åt stackars Australien sist… Nu har vi tillbringat något dygn i Singapore och jag känner redan hur besvikelsen ger vika för de fantastiska minnen som vi har från våra två månader down under. Jag älskar Australien, utan tvekan, och jag hoppas att jag får resa dit ännu en gång i mitt liv.

Vi hade en supermysig stranddag i Cottesloe innan vi lämnade Australien. Ett fint sista minne!

Tur man har pappa (och en häst?) att hålla sig i, i vimlet i Singapores tunnelbana

Här i Singapore ägnar vi våra sista dagar på bebiresan åt att ta semester från resandet. Låter kanske lite dekadent, men jag tycker det känns helt rätt att passa på att slappa vid poolen och gå ut på stan för att äta eller möjligen shoppa. Vi gjorde ett shoppingförsök i lördags och det var fullständigt utmattande. Vi skulle ha valt en vardag istället, det var bara så vansinnigt mycket folk överallt. Liv blev alldeles vimmelkantig, stackarn. Asiater är ju dessutom som galna i blonda småbarn och alla ska vinka och busa och peta på Liv. Vissa går sonika fram och lyfter Liv ur famnen på mig eller Magnus för att själva få hålla det söta, vita, lilla barnet. Det gillar hon inte. Oftast korvar hon sig undan och inte sällan börjar hon storgråta. De vill verkligen bara väl, men vi brukar försöka sätta stopp för denna välvilja utan att trampa på deras asiatiska, välpedikyrerade tår.

En mycket hängiven beundrare på hotellet.

Och ytterligare tre som ville lägga beslag på Liv.

Tillslut blev det lite mycket med alla beundrare tyckte Liv, så nu vägrar hon lämna hotellrummet utan att gömma sig bakom ett par rejäla solbrillor.

Vi tänker mycket på allting vi ska göra när vi kommer hem och samtidigt som det är jätteskönt i Singapore så känns vistelsen här som en transportsträcka. Det ska bli skönt, mysigt och roligt att komma hem. I morgon kväll sätter vi oss på flyget och jag är faktiskt lite nervös för det, med tanke på förra långflygningen… Alla ni där hemma måste hålla tummarna stenhårt för att Liv somnar gott i sin flygsäng! Hoppas att hon inte har växt ur sängen förresten…?