Resans roligaste dag

Precis så här såg det ut! Bilden är hämtad från Ningaloo Reef Dive's hemsida.

Den senaste veckan har jag lyckats hinna med att snorkla med delfiner, dyka på revet utanför västkusten plus snorkla med mantor. Verkligen underbara upplevelser, men det jag såg mest fram emot var mötet med valhajarna. I fredags gav jag och Magnus oss iväg för detta storslagna möte efter att ha vinkat hejdå till Liv och hennes engelska, snälla barnvakt. Vädret var inte alls bra, det blåste och vågorna gick otäckt höga. Efter en kvart blev den första passageraren sjösjuk och under dagens lopp skulle samma tillstånd infinna sig hos minst hälften av oss. Vissa låg pall hela dagen och såg inte skymten av valhajen medan andra, som jag själv, hängde över relingen i två minuter och mådde sen bra igen.

Det var ord och inga visor på båten. Det gällde att vara disciplinerad, uppmärksam och att snabb i vändningarna, annars skulle det helt enkelt bli för riskfyllt. Det var mycket en lång dag ute på havet som fick mig att fnysa åt alla som låter sig imponeras av The Deadliest Catch. Några långa timmar passerade innan vi hittade en valhaj, men när vi äntligen fick beskedet om att det var dags att hoppa i, återvände energin plötsligt till det något slagna gänget på Encounter II. Besvikelsen blev lika påtaglig när den efterlängtade valhajen dök i samma stund som vi hoppade i. Det började kännas rätt hopplöst och folk fortsatte att må illa i sjögången. Efter en lång, seg väntan syntes valhajen till igen och vi gjorde oss redo.

Den gången blev det bingo! Vi var i vattnet säkert fem gånger och gjorde långa (utmattande) simningar med den sex meter långa valhajen. Den var absolut magnifik! Det var ett så vackert djur där den simmade fridfullt i det djupa, klara havet. Jag blev smått religiös och adrenalinstinn på en och samma gång av att simma där med världens största fisk. Vi har haft en alldeles underbar resa, men detta var den roligaste dagen av alla. Det var verkligen alldeles fantastiskt!

Sista gången vi hoppade i orkade jag inte hänga med valhajen hela vägen, men jag vinkade adjö till den när den försvann bort i det blå. Jag hoppas att jag får möjligheten att uppleva detta igen, men med största sannolikhet kommer jag aldrig tillbaks till Ningaloo Reef. 

Jag har faktiskt inga bilder från valhajsdagen, så istället får ni denna härliga bild från Salmon Beach på sydkusten.