Samma dag som vi satte oss på planet från Singapore till Melbourne ville vi besöka det spektakulära Marina Bay Sands. Det är en maffig, ny byggnad med lite speciell arkitektur får man väl säga… Tänk er tre stora, höga byggnader med en ufoliknande, långsmal båt tvärs över de tre taken. Snyggt? Nä.
 |
Fin Magnus, knasigt hus. |
 |
Mamma, pappa, se så stor jag är! |
Vår plan var att äta frukost på hotellet och helst ville vi sitta på femtiosjunde våningen och spisa vårt morgonmål. En snäll receptionist hjälpte oss att ringa upp till restaurangen för att säkerställa att vi skulle få plats, men nej, det var absolut knökfullt. Lydigt accepterade jag det besked vi har fått och började fundera över alternativen. Som tur är, är min underbare bättre hälft annorlunda funtad. Han pinnar istället bort till hissen, med mig motvilligt i hasorna, och ber hisskillen att få åka upp till restaurangen. Hissen susar upp på ett kick och vi blir visade till restaurangen. En leende hovmästarinna visar oss till bordet. Det är inte en käft där. Vi är helt ensamma bland massor av understimulerad servispersonal. Stället är finfint. Vita dukar, färskpressad juice och croissanter, fullmatad buffé och trevlig service. Så vi äter, dricker kaffe, ler mot servitören när han plockar undan våra tömda tallrikar, äter lite mer, betalar och går därifrån. Under hela frukosten är vi ensamma.
Vad var grejen liksom? Varför sa receptionisten att det var fullt? Varför var vi helt ensamma hela tiden? Helskumt… Men strunt samma, vi fick en underbar frulle med en utsikt som hette duga.
Självklart fick Liv också avnjuta ett mål däruppe. Vi knatade ut på uteserveringen, knöt på haklappen och med den ljumma vinden fladdrande i sin lilla kalufs åt Liv äpple- och bärmos femtiosju våningar över marken. Men hon nöjde sig inte med det. Inget Singaporebesök är nämligen komplett utan ett besök på Raffles Hotel. Vi trötta, stackars föräldrar fick snällt dra vagnen förbi det legendariska hotellet och fotografera vår dotter tillsammans med sin älskade nallebjörn. Efter det kunde vi äntligen gå hem till hotellet och bada i poolen.
 |
Liv och Bamse på Raffles. |
 |
Carltons pool var också heeelt okej. |
Bra Magnus som inte ger sig! Fy vad häftigt det låter. Liv har varit med om mycket tuffare saker nu än Moster. Jag har då aldrig käkat nån bärmos så högt uppe i luften, jag inte nere på marken heller när jag tänker efter, tror jag..? Ja, ni har det glassigt, I like!!!
SvaraRadera