Varning för barnfamiljer

Som ni förstår har vi kommit fram. Det var faktiskt en pärs… Onsdagen började klockan fyra på morgonen. Liv tyckte att vi var jättekonstiga som väckte henne mitt i natten. Hon var ju fortfarande trött, stackarn. (Det var vi med, men så himla pigga och glada ändå på något vis.) Vid boardingen på flighten till London somnade hon i Magnus famn, något som hon gör väldigt sällan, så den lilla stumpan var verkligen slut.

Den riktiga utmaningen blev såklart vår tretton timmar långa flygning till Changi, Singapore. Planet var ett nytt, fint och stort sånt där tvåvåningsplan, vilket Magnus gick igång på rätt rejält. Liv testsov sin baby bassinet efter en stund, men hon hade lite resmage faktiskt och vaknade igen. Så långt kändes det ändå helt okej, det var ju inte jättekonstigt att Liv hade svårt att komma till ro. Vi hoppades på att det skulle bli lättare när planet släcktes ner och personalen var färdiga med servicen.

Den australiensiska familjen bredvid oss hade två barn, en liten bebis som inte sa pip på hela vägen och en liten tjej på kanske tre, fyra år. Hon kunde INTE sova. Hennes föräldrar ville helst kolla på film och äta snask och påtalade tusen gånger att hon skulle sätta sig och sova. Men istället hoppade hon upp och ner från sitt säte bredvid mig, bökade runt, babblade och väsnades. Hennes föräldrar tryckte då i barnet lite sömnmedel!? Det kändes rätt olustigt faktiskt, men där och då brydde vi oss mest om Liv som omöjligt kunde komma till ro i allt oväsen och med allt som hände omkring. Efter andra dosen sömnmedel slocknade tillslut den stackarns lilla tjejen bredvid oss, men eftersom vår dotter var fullständigt slut vid det laget så dröjde det inte länge förrän Livs tårar väckte det andra barnet igen. I sin tur började hon stortjuta hysteriskt, hon var ju helt knockad. Så höll det på. Jag och Magnus sov ingenting. Liv somnade igen tre timmar innan landning. Vi tyckte båda så synd om henne att vi nästan grät. Men mest synd var det nog om familjen intill som skulle flyga vidare direkt till Sydney i ytterligare sisådär tio timmar… Aldrig hade vi kunnat ana att det värsta med att flyga med barn är de andra barnfamiljerna. Pust!

Äntligen framme!

Att ta några dagars flygpaus i Singapore visade sig alltså vara ett klokt beslut. Det kändes som en välsignelse att glida genom passkontroll och bagageutlämning på typ en kvart och sen komma till ett fint, rent och lugnt hotellrum. Det blev gröt, bad och sedan säng för lilla Liv. Hela familjen sov i typ fem timmar och sen dess har det känts riktigt bra att vara på resande fot igen. 

När gröten är slut kan man bara luta sig tillbaks och blunda...