Saker jag saknar

Liv har en bilderbok som heter Ellen och Olle äter. På sida tre i detta litterära verk finns en bild av en ostsmörgås med gurka. Idag när vi satt och läste den för elfte gången på två dagar så kom jag plötsligt på hur gott det vore med en schysst macka med ost. Tyvärr har surdegstrenden inte nått Australien så här får man hålla tillgodo med svampigt rostbröd. Ost tror de ibland att de förstår sig på, särskilt i vinregionerna där det ofta finns små delikatessostbutiker. Tyvärr har de missuppfattat det hela. Bara osten har hål så får den kallas swiss cheese, men för en gruyere- och appenzellerälskande familj, känns det nästintill oseriöst. Osten smakar väldigt lite, helt enkelt. Men med Ellen och Olles hjälp drömde jag mig bort till nybakat bröd och ost från Wijnjas grosshandel…

Bröd och ost är såklart inte det enda vi fantiserar längtansfullt om. Byta blöja på ett skötbord vore oslagbart, snarare än på golvet. Jag saknar verkligen andra kläder än de ombyten vi har varvat i nio veckor nu. Barret börjar kännas ordentligt risigt och jag längtar ihjäl mig efter att få gå till frisören. (Tid är redan bokad.) En frontmatad tvättmaskin, ett duntäcke i ett svalt sovrum, en meny utan pommes, en joggingrunda utan oro över att trampa på en orm eller springa in i ett spindelnät… Listan kan göras lång, men samtidigt är saknaden efter de där vardagliga tingen hemma en del av tjusningen med att resa långt och länge, tycker jag.

Blöjbyte halvt utomhus. Liv bryr sig inte längre, som ni ser.

Inget man vill ha i fejset under joggingrundan. Eller någon annan gång heller, för den delen!

Detta betyder absolut inte att jag klagar, är missnöjd eller längtar hem, nej, nej! Här finns ju så många saker som vi inte kan få där hemma. Vädret, mentaliteten, jargongen, djurlivet, bara för att nämna några. Dessutom finns här babychinos! Alltså inte byxor, utan en liten kaffedito for bebisar. Liv har lärt sig att älska mjölkfluffet på våra cappucinos och istället för att sitta och skrapa fram vitt, kaffefritt fluff från vårt kaffe kan man bara beställa en babychino för några cent. Vi beställer i och för sig babychino minus chokladsås, chokladpuder och marshmallows, men Liv är så förtjust över sin lilla kopp med skummad mjölk. Själv har jag i alla fall aldrig stött på en babychino på en Stockholmsmeny, men någon kan kanske tipsa mig? Eller får jag helt enkelt se till att införa det till våren!