Liv upplever resans höjdpunkt

Stolt kan jag nu berätta att vår dotter har börjat krypa. Ett tag trodde vi att hon skulle hoppa över krypningen och börja gå direkt eftersom hon helt klart föredrar det. Å andra sidan har hon varit på gång med krypandet ganska länge nu, men hon är ju trots allt snart elva månader.

Första morgonen i vår lägenhet i Busselton drog vi gardinerna från panoramafönstren och möttes av hungriga blickar från fem oblyga änder. Liv som älskar fåglar blev givetvis vild av lycka. Hon hade nyss avslutat sin frukost och var fulladdad med energi. Det var då det hände. Fast besluten om att få spana in pippisarna på så nära håll som möjligt började hon faktiskt krypa mot fönstret. Änderna stod kvar, de väntade fortfarande på krubb. Magnus och jag hejade på Liv som kröp hela vägen fram till fönstret. Liv var väldigt exalterad över änderna, men det går knappt att jämföra med hur exalterade vi var över att vår dotter till slut hade börjat krypa.

Änderna kommer förbi en sväng varje dag.

Som om det inte vore nog att ha en andfamilj som grannar! Igår fick Liv dessutom träffa Isabella igen. Isabella är Livs brittiska kompis från flighten till Sydney. Izz Wizz och hennes föräldrar var lämpligt nog också i området kring Margaret River och vi sågs för att ta en kaffe och utbyta restips. Liv och Isabella satt på en filt och testade varandras leksaker, delade riskakor och drack ur varandras muggar. Båda tjejerna var hur lyckliga som helst och därför bestämde vi att de även skulle få luncha ihop. Liv visade vad aptit innebär och Isabella visade hur man petar in majskorn, morot och pastaskruvar i munnen helt själv. Liv har ju ännu inga tänder, så hon tyckte det var lite trixigt och återgick till sin välpuréade lunch.

Det tog tre timmar att fika, men oj vad roligt Liv hade! När jag tog Isabella i famnen för att krama henne hejdå tyckte dock Liv att det var slut på det roliga. Det var inte okej att mamma kramade en annan bebis! Hon stirrade på mig med förebrående blick, underläppen började darra och sen kom gråten. Så jag lämnade tillbaks Isabella och vinkade av våra nya vänner, påmind om hur mysigt det är att umgås med nära och kära.

Före lunch...

...och efter.