Ålder är bara en siffra

Som backpacker i Nya Zeeland är Queenstown ett måste. Här finns all adrenalinsport du möjligen kan tänkas önska och t-shirts i fräsiga färger att köpa efteråt för att visa att du minsann är en av dem som vågar kasta dig utför en bro, köra mountainbike utför en bergssluttning eller rafta i skummande floder. De backpackers jag ständigt springer på här i stan, med sina slitna flip-flops och balla campervans, påminner mig om att jag en gång varit precis sådär. Ständigt på jakt efter oupptäckta stigar, bättre väder och klipp som gör att reskassan räcker ännu lite längre…

Nu är jag äldre och är alldeles för harig för att hoppa bungy. Dessa backpackers gör mig lite irriterad eftersom de påminner mig om att tio år har gått sedan jag var där de är nu. Därför blev jag minst sagt förtjust över att bli nekad att köpa vin i affären häromdagen, eftersom jag inte hade leg med mig. Jag blev nöjd som bara den och struttade ut till parkeringen med mina vinlösa matkassar. Tänk vad lite semester och sol kan göra! Ett hopp om att Livs envetna ammande inte har satt så tydliga spår på mina kvinnliga behag tändes. Kanske har inte sömnbristen skapat riktigt så djupa rynkor invid ögonen som jag har trott!? Hoppas, hoppas! 

Mitt sköna rus varade inte länge. Dagen efter att jag äntligen tog mig i kragen och sprang en (kort) runda med efterföljande (få) amhävningar och magisar, var träningsvärken påtaglig. Jag kände mig genast äldre igen - och dessutom otränad. Enda trösten är väl att Magnus faktiskt alltid kommer att vara äldre och hans vänner likaså. Så för mitt egos välbefinnandes skull tänkte jag umgås extra mycket med de gamla rävarna, när vi kommer hem igen. Till dess får jag med avund betrakta de bekymmerslösa, evigt unga backpackers som stretar sig runt på de Nya Zeeländska vägarna.

Igår nådde jag ytterligare en nivå i denna åldersförvirring. Då trodde jag att jag hade blivit så pass gammal att jag hade dött och hamnat i paradiset. På sätt och vis var det sant, förutom att jag tack och lov fortfarande har puls. Vi åkte nämligen till Paradise som faktiskt lever upp till sitt namn, åtminstone på en så sanslöst klar, solig och varm dag som igår. Liv älskade också Paradise. Hon tittade på blommor och får och kor medan jag och Magnus fotograferade som dårar och ojade oss över det undersköna landskapet. Och så håller man väl bara på när man är gammal och mogen? 

Lake Wakatipu

Tydligen har scener i Lord of the Rings spelats in i Paradise.

Liv älskar blommor!