Fox & Franz

Vi är åter ute på vägarna och har nått West Coast, den otillgängliga, glest befolkade, vilda västkusten. Regnskogen är tät, stränderna öde och vyerna nästan bokstavligen grymma. Sen vi kom till NZ har vi fått höra att West Coast är ”Wet Coast”, men när vi kom till Haast som var slutdestinationen på gårdagens körning, så var det snarare tropiskt soligt och varmt. Haast var nog resans mesta håla och efter att ha spanat in stranden hade vi gjort stan, kan man säga. De få minuter vi tillbringade på stranden var en pina, den här delen av landet tycks nämligen vara invaderad av sandflugor. Eftersom kryp älskar mig så tillbringade jag natten med att klia mina vrister. Resan fortsätter i svensk-sommar-stil, med andra ord.

Snart är vi helt bortskämda med vackra platser.

Jag höll masken när fotot togs, men i själva verket höll jag på att bli uppäten.

Tidigt i morse körde vi vidare och efter någon timme dök det upp en hel massa is mitt i regnskogen. Vi hade då nått Fox Glacier. Någon kilometer från glaciären låg byn som var håla nummer två. Där fann Liv sitt livs första kärlek. Tanken var att vi skulle ta en kaffe och samtidigt ge Liv hennes lunch, men hon kunde inte slita blicken från killen som jobbade på caféet. Kanske föll hon för hans amerikanska accent, kanske var det hans erfarenhet av glaciärtrekking. Personligen tror jag hon föll pladask i samma sekund som han kom med hennes mikrovärmda matlåda till vårt bord.

Nåväl, maten gick ner trots Livs andlösa stirrande och vi kunde köra vidare till nästa glaciär, Franz Josef. För att skingra Livs tankar en aning tog vi henne till ett mysigt bad mitt i regnskogen. Poolerna var härligt varma och lade en mysig ånga över hela stället. Duggregnet smattrade stilla på segeldukarna ovanför och folk satt i par eller i små grupper och småpratade och kopplade av. Då kom Liv ner i vattnet. Hon gick totalt i spinn, armar och ben fäktade som på en väderkvarn, hon plaskade och stänkte och tjöt av lycka. Plötsligt hade den stämningsfulla regnskogs-yasuragin förvandlats till ett högljutt äventyrsbad för småbarnsfamiljer. Vissa tyckte förstås att Liv var bedårande, men det fanns även de som blängde på den där bebisen som inte visste hur man uppför sig på ett spa.

Till de övriga badgästernas lättnad orkade den lilla gullungen bara plaska och leka en kort stund. Vi klädde på oss i all hast, satte oss i bilen för sista gången den dagen och innan vi hade lämnat parkeringen sov hon. Jag tror vår manöver lyckades, sömnen var drömlös och killen med matlådan bortglömd för länge sen.

Busig badbebis.

Sista undersköna vyn för denna gången. Ni ser glaciären längst in mellan bergen.