Matlandet Nya Zeeland

Vi kommer nu till ett viktigt kapitel i mina resebeskrivningar, nämligen krubb! Så här dagen innan avresan till Sydney är det dags att sammanfatta Nya Zeeland som matupplevelse.

Till att börja med ska jag klargöra förutsättningarna som har gällt när vi har intagit våra måltider under resan. För det första avgör Livs mat- och sovklocka när jag och Magnus äter frukost, lunch och middag. För det andra avgör hennes humör i vilken takt vi måste sätta i oss det som ligger på tallriken. För det tredje sammanfaller dagens sista mål, det vill säga middag, med en tidpunkt på dygnet då Liv inte har särskilt mycket tålamod eller energi kvar.

Med tanke på ovanstående har vi varit duktiga på att äta "hemma". I synnerhet har vi undvikit att äta middag ute eftersom det är totalt värdelöst. I Queenstown var vi riktigt sugna på att gå på steakhouse och efter rekommendation från en dam från Texas (hon borde ju veta) gick vi ut för att äta. Ett mer meningslöst sätt att spendera pengar får man leta efter. Vi hann inte njuta för fem öre, utan hade fullt upp med att hålla Liv nöjd och tyst. Vi jobbar i skift i såna lägen, då en av oss äter så mycket man hinner medan den andra underhåller Liv. Jag tror det tog oss fyrtio minuter från det att vi klev in genom dörrarna tills vi hade betalt och gått därifrån igen. Som ni förstår är middag hemma väldigt mycket trevligare och därför har vi satsat lite på schysst hemlagat käk. Nya Zeeland har en hel del bra råvaror och vi har kalasat på marulk, grillade pilgrimsmusslor, langoustin (som hummer fast utan klor), lammracks och sjukt bra oxfilé (också på grillen). Till det är det bara att välja och vraka bland fina grönsaker, frukt inhandlad direkt från odlaren längs landsvägen och sen choklad, choklad och mer choklad. Marabou har en seriös konkurrent i Cadbury, kan jag lova. 

I brist på restaurangupplevelser kvällstid har vi ätit en del luncher ute istället. Självklart har tuggfrekvensen varit hög då också, men Liv är oftast glad och medgörlig så dags. Lunchen på Gibbston Valley är i en klass för sig, den var verkligen underbar på alla tänkbara sätt. Vi provade en vingårdslunch i Marlborough också när vi hade vägarna förbi där och provade gröna musslor som är lite av en specialitet i landet. De klår blåmusslorna med hästlängder, helt enkelt för att de är så mycket större och läckrare.

Kalasgoda gröna musslor i Marlborough.

Mellan varven har vi däremot prickat helt fel vad gäller val av lunchställen, eller så har utbudet helt enkelt varit alltför skralt i de små samhällen som vi har besökt. Nya Zeeländsk lunch kan ibland begränsas till all day breakfast, fish and chips, steak sandwich och någon tråkig panini. De brukar dock kompensera med choklad ovanpå cappuccinofluffet och det är både jag och Magnus helt beroende av vid det här laget.

Summan av kardemumman är att tillgången på råvaror ger alla förutsättningar till ett fantastiskt cuisine, men det brister lite i fråga om fantasi och finess. Vi skulle önska mindre bonnläpp, mer variation, färre fritöser men framför allt mer matro…

Fruktstund är också viktigt, här på Starbucks i Queenstown.